Skip to content

…som brev på posten.

juli 12, 2013

”Kadung”… Det dundrade till när brevinkastet öppnades.
Fem vykort med dansbandet Donnez låg på dörrmattan, vart och ett ifyllt av mina släktingar med hälsningar.

Farbror hade städat husvagnen som jag och Pappa lånat då jag för några år sedan överraskade Pappa med att ta honom till Dansbandsveckan i Malung, något han länge drömt om.

Jag gillar vykort, vart jag än kommer. Gärna annorlunda, kitschiga eller bara några jag fastnar för. Ibland skickar jag dem, andra blir kvar, som favoriten där nunnor åker radiobilar. Den kommer nog alltid vara mig alltför kär. Donnezvykorten kommer jag ihåg att jag fnissade åt och hade planen att skicka till mina vänner, men de kom inte längre än byrålådan i husvagnen. Först hade Farbror Bengt blivit fundersam men efter familjeråd under midsommarfesten med vår klan förstått att den enda som kunde lagt dem där var jag…

Nu kom de tillbaka, bokstavligen som ”brev på posten”. Kanske är det så som de säger, att det man sår för man skörda. Jag blev riktigt glad över hälsningarna och korten, precis då jag behövde det som mest.

Donnez

nunnor

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: